Det måste vara hur skönt som helst att ha ett yrke där man är färdig för dagen när man åker hem. Tänk att slappa efter klockan 4 och bara ta det lugnt.
Nehej då, en annan gick ju och blev lärare och sitter nu med eftertankens kranka blekhet. Och rättar. Och korrigerar. Och betygsätter.
Eleverna skulle bara veta!
Ska för övrigt åka till London med familjen på söndag. Vi har mitterminslov i United States of Sachsen och förutom rättandet av uppsatser ska jag faktiskt ha oförskämdheten att åka bort.
Och vad läser man i tyska tidningar? Terrorvarning i London.
Murphys lag säger ju att om jag tar med mig uppsatserna till London och sitter och rättar på hotellrummet, så flyger jag i luften av en bomb men inte uppsatserna. De kommer att ligga på nattduksbordet, prydligt staplade...
Barnen har ju aldrig flugit så det gäller att vara cool och inte smitta ner dem med flygrädsla. Hoppas vi flyger över moln hela tiden. Då landar man ju mjukt om man skulle störta...
Yeeezzz, vad kul vi ska ha. Äldsta sonen är måttligt road; vi ska ha ett rum för 6 personer. Sådant bara älskar artonåringar. Med mamma och pappa och 3 syskon. På samma hotell. I samma rum. Kan livet vara mer lyckat.
Men som sagt, så var det ju den där bomben...
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen