Att leka med lego

  Det är jobbigt att vara en tioårig pojke nu för tiden. Framför allt om man tycker om att leka med sin bästa kompis, som är flicka.  Det är ocoolt att ha en mjuk sköldpadda i sängen och tycka att mamma är bäst. Det är jobbigt att vara yngst av fyra syskon och alltid ha fel. Det känns svårt att när man vill berätta århundradets vits och alla tre syskonen säger med en mun:  -    Lägg av. Den har vi hört förr! Visst är det hårt när man inte vill se ”Hitta Nemo” och ” Ice Age 1” för där dör mamman och man vill inte erkänna för sina kompisar att det helt enkelt är för sorgligt. Hårda pix att spela fotboll, tycka det är dötrist men spela ändå. Man vill ju inte vara utanför. Man blir litet ledsen när man får fotbollskort ingen annan vill ha. Bara losers på dessa kort. "Losers for losers. ”. Det vill till att ha självförtroende för att gå på konstkurs för teckna är så otroligt roligt. Vad vill du bli när du blir stor? Brandman? Fotbollsproffs, typ Zlatan?  Nej, jag ska bli konstnär. Jag ska måla stora tavlor och ställa ut!  Eh, OK. Man kan visst läsa Bamse som tioåring. Han är jättestark. Det är ju en annan med. Egentligen. Det är hårt att ta över storebrorsans kläder. De var coola då. Absolut inte nu. Dessutom lappar mamma knäna på byxorna för de har s.k. ”Legoknän”. Lego. Där finns detDroids man kan kämpa emot. Det finns de goda och de onda.

Lego Star Wars.

I samma ämne fast större och med mer pubertet. Beundrar faktiskt hans mod... Läs här