Att spela Fia

Att spela Fia

På tyska heter Fia ”Människa, var inte arg!” Det är ett konstigt spel. Man har inte en chans att vinna. Allt hänger på om man får de rätta talen. Man slår tärningen och hoppas på de rätta siffrorna.  Chansen att komma vidare på fältet. Fullt med punkter i olika färger.

Det var strax före jul. Gudstjänsten var i full gång.

Plötsligt rusade hon fram och skrek att någon hade dött. Att någon inte mer hade orkat. Var död. Vi pratade hon och jag. Gick ut och kippade efter andan. Ja, han hade dött. Hängt sig från balkongen. Yngste sonen hade ringt under gudstjänsten på mobilen. Han var pastor, hjälpte andra och led av djupa depressioner. Nu var det slut. En svart vägg. Fyra barn förlorade sin pappa.

Vi  for hem till deras hus. Ambulans. Läkare. Själavårdare.  Yngste sonen fullproppad med skuldkänslor. Var hemma och mäkte inte att pappa tog saken i egna händer. Nej, dottern ville inte höra om Gud. Nej, pappa är borta. Hemma hos Gud. Gud? Var var du?

Själavårdaren frågade barnen vad de ville göra. Spela ett spel. Vi spelar Fia. Låg ju överst på hyllan. Barnen spelade och orkade till och med att skratta.

Vi måste laga mat. Laga mat och äta. Koka te. Var står kopparna och faten?

Folk från kriminalpolisen kom och gick. Han låg ju kvar under balkongen. Precis under köksfönstret. Begravningsbyrån hämtade honom.

Stekt potatis . Likkistan var grå. Spela Fia. Med knuff.  Få de rätta siffrorna. Människa, var inte arg.

Snön låg ute och kylde ned allt. Vi tände brasan. Drack te. Äldsta sonen är snickare. Borde kanske snickra  en likkista till sin egen far.

Visst kommer man till Himmelen när man tagit livet av sig. Till Himmelen där Gud bor. Så långt borta.

Gud. Människa. Var inte arg.