Läste i dagens DN en utmärkt analys av en av de vackraste "kärlekscenerna" i en roman. Det handlar om den "förbjudna" kärleken mellan en rik godsfröken i England och sonen till tjänstekvinnan i romanen "Försoning" av Ian McEwan. När de sedan träffas i biblioteket efter diverse förvecklingar halls stämningen pa ett spännande plan pa ca 3 sidor. Det blir aldrig plumpt eller fult. Bara vackert och sfäriskt. Haller med artikelförfattaren och kan skriva under pa precis allt. Man blir som läsare lurad. man tror att de fick varandra till slut men förstar att det bara var Brionys sjuka samvete - romanens jagberättare - som diktar ihop en egen tillvaro. De älskande fick endast den korta stunden i biblioteket.
Det är inte alla författare som kan skriva sa känsligt, analyserande utan att det blir löjligt. Kan även rekommendera "Saturday" av samme författare. Där följer man en man under en dag i London samtidigt som staden utsätts för en terrorattack.
Kan för övrigt rekommendera filmen "Försoning". Framförallt är musiken otroligt bra, man hör en irriterande skrivmaskin i bakgrunden, irriterande, störande men bra. McAvoy spelar tjänstekvinnans son och Keira Knightly Celia.
Den gamla Briony spelas av Vanessa Redgrave. Man riktigt hatar henne mot slutet. Skyldig,ja, men har inte lärt sig nagonting.
Läs! Läs!
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen