Ibland önskar jag att mina gener sade till mig att hålla käft. Typ, lugna dig, du kan inte ändra på allt.
Igår på universitetet i Leipzig förde vi en jättespännande diskussion - tyckte jag - om att manipulera elevers åsikter. Allt var kul - tills jag upptäckte att min kontrahent och jag förde en dialog och att en del "åskådare" himlade med ögonen. Min första tanke var att le ursäktande och fälla nån självironisk kommentar.
Svårt det där att hitta balansen mellan att ha åsikter och att uttrycka dem.
På tåget hem pratade jag allvar med mig själv. Jag sade till mig på skarpen att man faktiskt kan diskutera och om de andra inte vill lyssna på min verbala diarre kan de säga det.
Högt.
Med samma rätt som jag diskuterar.
Hur har politiker det? tänker de också så? Tänker Fredrik Reinfeldt ibland: "Nä nu får jag hålla käft. Har inget vettigt att säga idag".
Förresten, min diskussionspartner och jag förde dikussionen vidare.
Per epost! Ha, ha!
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen