Att gå ur tiden

Min fasters man, eller rättare sagt, min farbror, för det var han ju, har lämnat detta jordeliv. En stillsam, varmhjärtad människa.
När jag var liten och hälsade på mina kusiner hade jag minst sagt respekt för denna man. Han var egentligen rätt sträng, tyckte jag då.
Med åren upptäckte jag vilken otroligt hjärtlig människa han var. Han var den mest välartikulerade och renspråkiga människa jag någonsin stött på.
På mitt bröllop filmade han, det var hans specialitet. Han klippte ihop en del scener och resultatet var riktigt bra. Han var den där stillsamma typen som tex. lekte med flygplan med min sjuårige son. Han kommer alltid att vara "farbrorn med flygplanet" för min son.Det var hans grej - missionsflyg!
Han har gått ur tiden. Lämnat denna dimension.
Tänker så på min faster. På mina kusiner och kusinbarn.

Snart slut på semestern

Tänkte summera semesterveckorna. I stort sett har allt varit bra, trevligt.
Det är intressant att märka att det finns vänner man alltid kommer tillbaka till. Som alltid finns där. Som så klart ändras men ändå tillsammans med en själv.
Vi har ett par vänner i Stockholm som alltid kommer att ha en speciell plats hos oss. De är i samma fas och vi har alltid så mycket att prata om. Vi verkar ganska så synkrona när det gäller valet av böcker. Vettiga, bra människor. Tack för att ni finns! Tack för alla samtal.
Sedan finns min väninna L.tillika ex-sambo. Vi är så olika att det gör ont men en sak har vi gemensamt: en utomordentligt sjuk humor. När alla andra rynkar på näsan och menar att vissa skämt håller en låg nivå, ligger vi på golvet och skrattar så tårarna sprutar. Normalt? Nej. Kul? Ohja!!! Denna enorma tjej har tagit igenom sig en skilsmässa och står fortfarande. Med båda fötterna på jorden.
Jag har en f.d. studiekamrat som alltid lyckas vara i Tyskland när jag är i Sverige och vice versa. Hon har stora känslor och ett stort hjärta. Denna sommar missade vi varandra. Lösning? Kära G., kom och hälsa på! :-)
U. och jag har vuxit upp ihop. Vi växer fortfarande upp tillsammans. Det samtal vi började för sisådär 30 år sedan kommer alltid att fortsätta. Med eller utan minigolf ha, ha!
Jag har ju tre systrar men ingen bror. Men på ett sätt har jag en. R. och hans fru M. betyder otroligt mycket för mig och han har en sån go familj med tre barn. Öppna, spontana, roliga och mitt i livet. Våra sommarbadekompisar...
Min väninna C. har alltid gått sin egen väg och lyckats skapa sig ett liv med man, bonusbarn och egna dito. Jag tror hon är den mest intelligenta människa jag känner och har dessutom en enorm humor. I vintras bröt hon nacken men är i stort sett helt återställd. Sånt knäcker inte C. Det ska mer till...
Vi lyckades skrapa ihop ett tjejgäng i somras. Ett gänge medelålders, gifta tanter med barn. Några av dem har nämnts ovan.
Ett par av dessa väninnor har varit och är med om så mycket omvälvande saker. Det finns saker man inte ska behöva uppleva, gå igenom. Åh, vad jag tänker på er!
Annars var vädret bättre än i Tyskland. Ha, ha på er!
Nu har allt startat igen. Undervisning, plugg, barn, sova ut på lördagar, fredagsmys med ungarna, handla...
Livet helt enkelt. Vilken gåva!

Kyss mig - på götebosska!

Såg att det kommit upp en ny film om två kvinnor som blir förälskade i varandra. Den heter "Kyss mig" och har fått en del uppmärksamhet. Jag har också för en del år sedan fått denna uppmaning riktad till mig. Av en kvinna.
När jag bodde själv i Göteborg gick jag ofta till saluhallarna för att handla. En gång när jag skulle köpa köttfärs hos en kötthandlare där frågade jag den kvinnliga expediten om köttet varit djupfryst eftersom det var så billigt.
Hon spände ögonen i mig, ställde sig bredbent med händerna i sidorna och vrålade så att det hördes över hela Kungsportsplatsen:
- Dô, kôss mäj i rôva!