Pass på!

Har skaffat nytt pass. Tack och lov makulerades det gamla. Det var så fult. Då hade jag precis fått min ynste son och gravkilona satt liksom alla i ansiktet. Jag var så fet.
På ambassaden i Berlin fick man böja sig över en automatisk kamera och så blev man fotograferad. Så nu ser det ut som om jag blivit fotad underifrån. Kinderna hänger nu på den nya passbilden. Det dumma är att det nya passet bara gäller i fem år, en dyr historia...
Det gör i och för sig inget. När jag var på ambassaden för att förnya passet kombinerade jag och min man detta med en kortsemester i Berlin. Vilken stad! Har varit där ganska ofta men nu tog vi oss tid att upptäcka den.Vi såg det mesta man bör se. En kväll besökte vi "Berliner Ensemble", Bertolt Brechts teater, och såg "Lulu" av Frank Wedekind. Vi har sett den i Dresden också, men berlinversionen var helt otrolig. Huvudrollen spelade Angela Winkler som kanske är mest känd för sin rolltolkning i filmatiseringen av Grass`"Die Blechtrommel".
Gillar korta stadsturer, det finns så mycket att upptäcka.
Idag ska vi på femtioårskalas hos ett par goda vänner. Jag vet inte vad som flugit i mig, men en väninna och jag ska spela fyrhändigt piano på partyt. För skoj skull. Nog blir det skoj alltid. Hon kan spela. Det kan inte jag...

Våffeldagen

Idag åt vi middag med våfflor till efterrätt. Jag. Är. Så. Mätt!!
I kväll ska vi äta middag med våra goda vänner. Indiskt.
Efterrätt? Våfflor. Denna gång svenska frasvåfflor. Vår amerikanske kompis tyckte det lät jättebra.

Nej, nu ska jag skriva föredrag nummer två om induktiv inlärning enligt Klauer.
Visste inte att det fanns något sådant. Man kan med denna metod förbättra sina intelligenstestsresultat.
Här kommer en passande film till temat intelligens.-'

Mr. Cool

Vi har varit tillsammans nu i ca. 20 år. Härliga år med nya upptäckter av oanade djup. På ytan ljus och litet blek. På insidan cool, men man anar att det finns ett djup. Trots kylan.Maskulint kantig. Lång och döljer en del. Ibland öppnar han sig, men för det mesta är det stängt. Då och då tinar han upp. Tyvärr alldeles för sällan.

Kan tänka mig att många medsystrar härmed suckar,  andas ut av lättnad och tänker: ” Så är min man med!”Tyvärr, kära systrar, kommer inte detta att bli en pseudofeministisk pamflett mot eventuellt emotionalt handikappade äkta män.Nej, här snackar vi vitvaror, närmare bestämt kylskåp.Vårt kylskåp har ansökt om skilsmässa från oss.Ja, jag vet, det kan belasta en väl fungerande kylskåp-ägarerelation när man glömmer matrester i kylskåpets inre. I veckor.  Var inte så illa menat. Möglig ungersk salami är ingen skilsmässoorsak, men ok, du väljer.Före jul frostade jag alltid av dig. Lät dig gråta. Släppa ut allt. Sedan kändes allt bättre. För oss båda.Ibland svärmade jag om andra kylskåp inför dig. Sådana som är snåla i förbrukning. Och tysta. Du brummade högt och väste: ” Jag gav dig allt och detta är tacken?” Då skämdes jag.Ensamma nätter när jag var gravid och bara måste äta yogurt. Med inlagd sill. Du pep lätt oförstående, men skänkte mig tröst i dina svala armar.När familjen växte ökade resterna i dig. Allt knökades in. Barnmat, pastarester, ostrester, halvätna smörgåsar som man inte riktigt visste vad man skulle göra av. Det fanns också kvällar med champagne på kylning. Då glömmde vi dig helt och hållet. Ibland smällde vi  i din dörr och var själva kyliga. Frostade av oss.

Nu ska du ut. På lördag kommer din efterföljare. Han är från samma familj, ett gammalt tyskt märke, men är litet större. Och energisnål. Förhoppningsvis babblar han inte lika mycket som du. Han kommer förmodligen inte att uppleva lika mycket som du av matsrester och konstiga matkombinationer mitt i natten av gravida kvinnor. Däremot hoppas jag att han skänker en sval tröst till ett så småningom äldre par som njuter av ett kylskåp med mycket plats.                                          För barnbarnens rester.

Elisabeth Günther, Dresden

Intelligenskvot?

Skriver och skriver. Ska hålla ett föredrag om intelligens nästa torsdag. Ett ämne som växer och växer. Skulle vilja testa min egen IQ. Undrar vad man har. Det finns ju den berömda klockkurvan av Gauß på vilken medelintelligensen ligger pa 100.
Har försökt skicka in ett kåseri till Läsardagen men de tar inte in sånt längre. Istället vimlar det av artiklar om mysiga träffar i nån församling pa landet nånstans.
Jag kommer därför sätta in mina texter pa denna blogg istället. Tänk om ja kunde fixa ett kåseri per vecka som på den gamla goda tiden.
Ska försöka. I alla fall.

Ha det bra och vi ses till nästa kåseri!