Vackert!

Igår var vi med några vänner på konsert. Jag har väntat i fyra år på att äntligen höra Lizz Wright. Igår var det dags.
Jag tror det var den bästa konsert jag någonsin varit på.Så tät. Så vacker. Så fylld med spänning. Jag var dessutom överraskad av att hon var så lång.
Varenda ton satt perfekt. Musikerna var så samspelta och allt var enkelt och avskalat.
Håll utkik efter henne om hon kommer till ett ställe nära er.
Här kommer några länkar:

Intressant diskussion

Tycker ni ska läsa denna bloggpost och sedan kolla kommentarerna. Skrev om detta i Dagen för tre ar sedan. Här kommer den igen.

När jag växte upp i en västsvensk pingstförsamling var allt ”spännande och högintressant”.
Det var sjuttio- och åttiotal och det blåste vindar både hit och dit.
Vår tro skull upplevas och vi skulle helst bygga vidare på den tro våra föräldrar hade upplevt på femtiotalet då Den Stora Väckelsen bröt fram.
Ett mycket tungt arv att bära när man själv varken visste ut eller in.
Jag tillhörde dem som lärde sig allt utantill. Som visste hur man skulle rabbla argument för skapelsetro och hur man skulle diskutera för att övertyga andra. Som visste hur man skulle uppleva för att uppleva rätt.
Vi skulle uppleva Jesus. Vi skulle uppleva Den Helige Ande. Vi skulle uppleva gemenskapen. Vi skulle uppleva allt från morgon till kväll.
”Innanför eller utanför. Var ska du stå en gång?” Prepositioner ramade in min tro.
Popplattor var bra.Så länge man inte spelade dem baklänges. Om man nu skulle komma på en sådan idé.
Gå på bio? Icke sa Nicke! Ty där sitta bespottare.



En dag sa det bara stopp. Hit men inte längre!
Jag orkade inte längre.
Jag byggde mina hyddor. Men på ett annat berg. Här är också gudagott att vara. Ibland kikade jag över på det andra bergkrönet för att kolla läget. Ibland inte. Ofta var sikten skymd av livet som det egentligen ter sig.
Nikodemus virrade runt på nätterna och fattade ingenting. Hur är allt detta med tro möjligt? Skulle vi i slutet på vandringen träffa på en man som sågar vedstockar såsom i ”Det eviga leendet” av Pär Lagerkvist?
Vad är äkta upplevelse? Måste man uppleva? Vart tar Guds allmakt vägen när en jordbävning kommer? Skyll inte på människornas fria vilja. Man väljer inte jordbävning. Den kommer bara.

Jag vet inte. Svaren tog slut. Jag tror. Hjälp min otro!
Jag började så smått klättra upp för berget igen. Denna gång från en annan sida. Härifrån är sikten helt annorlunda och med häftiga väderomsvängningar. Min klättring är säkrad med linor och jag är inte ensam. Kartor har jag med mig men jag fattar inte alltid deras beskrivningar.
Jag klättrar. Uppför.
En tro med preposition.

...över daggstänkta berg...

Idag har vi varit tyskiga och varit ute i Elbsandsteingebirge och vandrat. Vara vänner hade sin schäferhund med sig. Han rullade sig i geggan. Sedan ruskade han pa sig...
Nu rullar tvättmaskinen för fullt.
Var faktiskt kul att vandra. Vilket aprilväder sen - regn, snö, sol, regn, snö, sol osv.

Glad pask!!!