Bara vi

Det var inte alls så länge sedan allt var litet, gulligt. Nära. Dagarna var så härligt inrutade. Barnen och jag gosade varje dag. På morgonen åt vi frukost tillsammans, en smörgås skuren i tärningar och en kopp varm mjölk. Tandborstning, ny blöja resp. lång sittning på pottan med en Bamse-tidning.

Lyssna på kassetter. Barnvisor, Bamse och häxan Hia Hia. Kinderlieder. Leka med duplo. Läsa Alfons Åberg.

Sitta i knäet på mamma. Håret luktar gott och är mjukt och lockigt.

Åh, dessa kramar!

Mjuka runda armar och blöta pussar.

Lunch med makaroner och tomatsås. Grönsaker  skurna i bit. Tvätta av munnen och sedan sova middag. Kanske lyssna på en kassett under tiden.

Alltid varmt om hjärtat.

På eftermiddagen besök på lekplatsen. Rutschbana och gungorna. Ibland måste man stå i en lång kö till gungorna och vänta och vänta.

Där på lekplatsen träffade man på livet. Utanför vår kokong. De andra barnen. Vi och dom, men vi förblir vi.Alltid. 

Låt det alltid vara så.

Vi.

Äldsta sonen bor i en annan stad och pluggar till lärare. Tvillingtjejerna är myndiga och sträcker ut sina vingar. Yngste pojken ser på med stora ögon.

Men det är väl fotfarande vi.

Bara vi.