Pengar, pengar....

Boktips: Läser just "What Money Can´t Buy" av Michael J. Sandel. En bok som förklarar problematiken med att att allt läggs ut pa entrepenad.
Ok, boken är övertydlig pa sina ställen men det passar mig som Dummy rätt bra ;-P
Visste inte att november kan bli sa gra. Snöslask. Kallt. Blött.
Dags för en kopp te och ca 30 pepparkakor... Kanske häller jag i en skvätt rom. Hick!

Ni kan kalla mig specialpedagog

Howdy! Nu är man ämneslärare OCH specialpedagog. Har gjort den sista tentan. Muntligt. Huga, föda fyra barn är ingenting mot att sitta framför en tysk professor och orera om  "kollektiva atgärdsprogram enligt Mutzeck" och "inlärningssvarigheter som konstrukt".
Nu ska jag bli en bättre mamma och en bättre fru och en bättre människa. Tja, man kanske ska ta och ga in i väggen? Beundra väggen pa nära hall...
Ta vara pa er!

Kaffekoppar

Det är inte klokt vad man bälgar i sig  kaffe när man har en sådan där helvetesmaskin som brummar ut kopp för kopp. Den är italiensk, dvs. högljudd, snygg och het, kort: "Delonghi"
Nu vankas det Latte Macchiato,  Capuccino, Espresso, Kaffee Lattiato ehh...
 Tänker på salig farfar som ibland drack kaffe på fat. Höjden av kaffenjutning var när han balanserade en sockerbit på underläppen och lät kaffet silas genom densamma. Som barn var jag helt fascinerad av denna föreställning.

Något som har kommit i skymundan är "kaffekoppen" ni vet den där tunna porslinskoppen, helst med guldrand. Min farfar var nog lite av kaffeexpert. Han menade att kaffet var som bäst när man hade en guldring längst ut i koppen, men man skulle inte kunna se kaffekoppsbotten. Kunde man det var det nämligen "änglapiss".
Min farmor brukade lägga sig strax efter nio. Innan hon gick och lade sig tog hon en slät kopp kaffe för då sov hon bättre.
Kommer ihåg hur hon stod i köket i nattlinne med en kaffekopp i handen.
Med guldrand.